Saknad

Jag kan fortfarande inte förstå att det är som det är. Att du inte längre finns hos oss. Jag fick träffa dig några gånger innan du blev sjuk och jag minns att jag grät när du hade åkt. Du var så förändrad. Så mycket äldre än du borde vara. Men du var fortfarande dig själv, lika flamsig och tramsig som du alltid hade varit. Sista gången jag såg dig sjöng du med oss. Du sjöng för dig själv, på din sista födelsedag. Till och med då, när du inte såg ut som dig själv var du som du alltid varit. Du gjorde miner, du skrattade, du pratade med mig precis så som du brukade. Jag kommer alltid att vara tacksam för de sista tillfällena jag fick med dig. Men jag kan fortfarande minnas hur det var att vara med dig när jag var mindre, då allt var som det skulle, jag var bara ett barn. Var tog tiden fram tills nu vägen? Hur kan det ha gått så fort? Jag undrar om jag någonsin kommer att acceptera att du är borta. Dagar kommer och går, livet går vidare, men så ibland... vid vissa tillfällen kommer sorgen krypande. Jag känner trycket över bröstet och tårarna faller. Jag ser dig på bild och jag kan inte förstå att du inte längre finns. Du skulle ju leva för evigt. Du skulle ju alltid finnas där. Kanske är det först nu jag inser att livet faktiskt tar slut. Jag ser på morfar som du lämnade kvar, han är inte heller som han brukade. Han är morfar och han finns där, men han har förändrats. Han är inte samma morfar som när jag var liten. Jag saknar dig så fruktansvärt mycket, varje dag, varje minut. Jag saknar morfar också, men han finns där. Han är kvar hos oss. Begravningen var vacker, alla var där för att minnas dig. Vi minns alla olika och mycket tillsammans. Det vi minns var allt du gjorde för oss. Vi barnbarn fick ha en mormor som alltid lekte med oss, fick oss att skratta och var påhittig. Vi är så lyckliga över att du funnits hos oss. Bättre mormor kunde vi inte ha fått. Vi kommer alltid att bära dig med oss, i våra hjärtan. Jag kommer alltid att ha dig med mig. Jag är en del av dig, du är en del av mig. Jag kommer alltid att älska dig mer än jag någonsin kan uttrycka i ord.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0